Bakgrund

Vad är mödradödlighet?

Antalet dödsfall av orsaker direkt relaterade till graviditet och förlossning per 100.000 födslar.
Det råkar vara det ungefärliga antalet födslar i Sverige årligen. Här inträffar några enstaka mödradödsfall – tragiskt men sällsynt, lyckligtvis!
Så har det emellertid inte alltid varit!

Från 1700-talet, då vi hade siffror som motsvarar dagens afrikanska, har minskningen varit minst sagt spektakulär. Figuren, med logaritmisk y-axel, anger några troliga orsaker –
levnadsförhållanden och mödra- och förlossningsvård och, sist men inte minst, barnmorskorna! Allmänna förbättringar av folkhälsan har förstås spelat en stor roll, men genetiska förändringar och skillnader kan knappast ha medverkat.

Genetisk selektion tar mycket längre tid och privilegierade befolkningsgrupper i hela världen, t ex kungafamiljer, har genomgått en liknande utveckling. Barnmorskeväsendet byggdes upp under 1900-talet och nådde även längst ut i bygderna (Skildrat t ex i Kerstin Ekmans Vargskinnet!)

Men barnmorskor finns väl i Afrika också? Jovisst, men också hela fattigdomens börda – knappa resurser, brist på modern utbildning, överlevande gamla traditioner och beteenden.
“För tidigt, för tätt och för sent” är en fras som väl sammanfattar problemen med fattigdomens sociala
reproduktiva mönster.

Barnbrudar

I vissa kulturer med starka traditioner har den unga flickan en roll som ”hårdvaluta” i uppgörelser och allianser mellan släkter, ett socialt mönster med bas i rural ekonomi. Döttrar ”lovas bort” redan före könsmogen ålder. Flickans vandel och förväntningar om ”oskuld” blir kopplade till familjens
”heder”. Dagens migration leder ibland till konfrontationer mellan dessa traditioner och det moderna, sekulära västerlandet. I Balanta-gruppen i Västafrika bor ibland ”bortlovade” småflickor i sin framtida makes hushåll i åratal (men äktenskapet ”fullbordas” dock först vid bröllopet).

Andra, mer ”moderna” sociala mekanismer ligger bakom tonårsgraviditeter i Sydamerika och andra nutida fattigdomsmiljöer, även afrikanska.

Summa summarum följer kurvan för risk för både moderns och barnets överlevnad gentemot moderns ålder en typisk u- form. Risken är jättehög för de yngsta tonårsmödrarna och
blir så igen för mångföderskor i 40-åren. Mer därom nedan.

För tätt

Med användande av det engelska begreppet ”spacing” framträder alltför täta graviditeter som en dominerande riskfaktor för både barn- och mödramortalitet i facklitteraturen, både vid jämförelser mellan länder och i mer detaljerade studier. Den fysiologiska bakgrunden är helt enkelt att havandeskap och födande kräver lång återhämtning.

Blodförlust av den storleksordning som ofta uppstår vid en förlossning, kräver många månader att reparera. Röda blodkroppar har drygt 3 månaders livslängd, så den normala nybildningen är inte jättesnabb. Den är också beroende av byggnadsmaterial, fr a järn, som tillförs genom kvinnans kost. Inte bara matens innehåll av järn utan även resorbtionen i tarmen är viktiga. Järn av animaliskt ursprung tas upp bättre än vegetabilskt dito. Kött, fisk och ägg är emellertid dyra i inköp på de flesta håll.

På senare år har man också blivit medveten om hur avgörande kostens övriga sammansättning, inte bara dess järninnehåll, kan vara för upptaget i tarmen. Att gå in i en ny graviditet med blodbrist kvarstående från den förra ökar kraftfullt risken för en komplicerad förlossning med katastrofal utgång. Moderlösa småbarn har små chanser till överlevnad i de fattigdoms-miljöer vi talar om.

För sent

En viktig bidragande orsak till gångna tiders mödradödlighet i Sverige var födslar på den u-formade riskkurvans bortre skänkel. Att många kvinnor fortsatte att bli gravida och föda i 40-åren berodde på att kontraception knappast fanns att tillgå. Moderna preventivmedel har öppnat möjligheten för
kvinnan att bestämma över sin kropp, men diverse hinder kvarstår för hennes utövande av denna mänskliga rättighet. Det handlar om såväl kultur och attityder som maktförhållanden och, inte minst, unga kvinnors utbildning.

Fler skolår fördröjer inte bara barnafödandet, till u-kurvans lägre del, utan främjar ö h t unga döttrars och makors sociala ställning och självbestämmande.

Våra ambassadörer

Som make, pappa, morfar och farfar tycker jag att det är självklart att systrar, hustrur och döttrar har tillgång till modern mödra- och förlossningsvård. Därför stöder och uppmuntrar jag arbetet för att också alla kvinnor i Rumänien skall få tillgång till detta.

Jag önskar att alla kvinnor i alla länder ska kunna föda barn, få leva och inte dö vid förlossning! Tänk om kvinnor får föda färre barn som lever, istället för att föda många och några dör! Jag har engagerat mig i WRA för att mödradödligheten i vissa delar av världen är för hög. Det går att göra något åt det! Vi måste få makthavare att förstå att de har resurser, om de förstår hur de ska ta hand om sitt eget folk. Vi i Sverige kan dela med oss av vår erfarenhet kring kvinnors hälsa. Kvinnor och barn måste få leva, friska och bidra till samhällsutvecklingen.

Vi är alla mödrar och har haft lyckan att föda barn i ett land med låg mödra och barna dödlighet, därför arbetar vi för att mödra och barnadödligheten skall sänkas i hela världen.

Förra året reste vi runt i Rumänien – ett fantastiskt land... men där saknas organiserad mödravård som främst drabbar de fattiga hårt . Jag stöder arbetet i att alla kvinnor skall ha tillgång till detta, som jag själv har haft och som vi i Sverige finner självklart sedan flera generationer.

Jag råkar bo i ett land där vård under graviditet och förlossning är en självklarhet. Det gjorde att både min son och jag överlevde hans födelse. Lika obeskrivligt stor tacksamhet som jag känner över det, lika upprörd blir jag då jag tänker på att den vården inte finns för alla mammor och deras barn. Jag önskar innerligt att det snart är en självklarhet och prioritet; att alla mammors liv är lika mycket värda, överallt och hela tiden.

Att arbeta för sexuell och reproduktiv hälsa och kvinnors möjlighet att bestämma över sina liv och sina kroppar är grundläggande för att uppnå de nya hållbarhetsmålen för mödradödlighet, barnadödlighet och jämställdhet.